Endometrios
maj 2018
M T O T F L S
« Apr    
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  
Arkiv
HÅLLBART fiske

Archive for the ‘Vardag’ Category

Drömväder

lördag, februari 24th, 2018

Idag var det riktigt fantastiskt väder, som en vacker dröm, utan minsta överdrift. Vintervitt med krispighet och full strålande sol från klarblå himmel och några minusgrader. Vackrare kan det sällan bli.
Så jag tog mig ut i skidspåren. Efter några dagar av sjukdom och återhämtning, behövdes påfyllning av syre! Åkte på IKHPs spår idag, för även om Hallby brukar ha bäst skidspår – och med det menar jag bäst/snabbast på att fixa, pista och ha bäst möjliga utbud – så visste jag att under de förutsättningarna som var just idag har nog de flesta ställen bra spår. JA, och på IKHP, på Huskvarnaberget, var det trots det fantastiska vädret och veckodagen – lördag när många är lediga – inte trångt i spåren alls! Det är så skönt! Det var väldigt mycket folk ute sist jag åkte på en lördag (med mulet väder) i Hallby. Så idag var nog min mest lyckade skidåkning på år.

 

1

2

3

4

5

6
Långt åkte jag med mot vad jag brukar, (jag åkte en bit på det blå spåret) men det var nog för att det var så fantastiskt vackert, samt skönt att komma ut 😉
Ganska kuperat ändå, men jag ramlade bara 2 gånger tror jag, det syns på en bild här där det kommit lite snö på linsen. Det svåraste är utan tvekan att svänga i nedförsbacke när spåren är “nedslitna” eller vad man ska kalla det när de som kan bromsa gör det, genom att sätta ut en skida snett och liksom dra, då drar man ju “sönder” spåren men inget fel i det för det är ju så man gör. Men jag kan inte bromsa så bra än, jag har nyss lärt mig att svänga utan spår eller med svaga spår.
Men ja, det gick som sagt mycket bra. Nu kommer jag nog behöva vila mig och känna av lite klassisk träningsvärk dessutom ett par dagar. Men det hoppas jag och tror det blir värt.

Sen gick jag lite med Bender också, min prins. King of Huskvarna! (ifall någon skulle tveka – så ser man iaf det på bilden här nedan att han är av adligt påbrå) 😉

7

Blåbärsris

tisdag, februari 20th, 2018

Här kommer några bilder från i Lördags när jag och Bender var i Huskvarna och sedvanligt på Huskvarnaberget. Vi plockade lite blåbärsris som sedan blir ju så fin och praktisk utfyllnad till simpla lilla matbutiks-tulpanbuketten. Jag har gått lite lös på “doodles” som lite typ – telefonklotter – penslar, till mitt fotoredigeringsprogram. Jag gillar den enkla personliga, lite handstil, klotter-doodles aktiga stiden. När jag hämtar nya typsnitt har jag ofta “handwritten” som sökord. När det gäller grafisk design gillar jag även lite vintage, slitna skyltar och emblem mm. Gillar när det kan se lite slitet och nött ut… Det gäller även min inredningsstil – fast där gillar jag även pasteller – helst i grönt och lila och lite gult, gärna lite prickigt…hehe ja snart är det påsk. (här svävar associationsleden fria hihi)
Men ääään, så är det viiiinteeeeer (sov du lilla videung) och om jag orkar i helgen kanske det blir en minikort skidsväng igen!

bender

blå

tul
Ibland kan jag fundera över vad för slags jobb som skulle kunna kombinera grafisk design med kanske fotoredigering, blommor och växter kanske djur, och som man kan jobba både hemifrån och på kontor typ och som inte är under tidspress. Då kommer jag fram till att ett exempel skulle kunna vara att jobba på någon form utav blomsterbutik, och jobba med deras marknadsföring. Kanske sköta deras Facebooksida och eller reklamutskick. Kanske en blogg/Instagram eller så.

Det var ju så jag först började när jag flyttade ner till Jönköping. Jag tog en del bilder på Höglunds handelsträdgård, vilket de använde några men sen drog högsäsongen igång på allvar och det prioriterades ner.
Sen var jag ju om ni minns på Hem i Harmoni, med Therese och där gjorde jag faktiskt riktigt mycket. Skötte deras Facebooksida, gjorde loggo och reklamutskick. Fick tom göra original till tidningsutskick, till tidningens besvikelse för det är ju en ganska fet inkomst för dem annars.
Senare hos Nadya på Blomsterjouren så var det verkligen inte någon prio att lägga ner ett enda öre på marknadsföring, än mindre min tid för jag ska ju vara i kassan i butiken, inte sitta hemma vid datorn. Däremot fick jag ju gärna jobba och ta bilder mm på min fritid och redigera dem och – eventuellt få dem “godkända” om hon ville tex lägga upp på Facebook eller så. Detta utan vare sig credd eller ens en halvvissen blomma för jobbet. Så nej tack.
Däremot fick jag ju lite spelrum för min kreativitet på annat sätt i butiken bla floristjobb med buketter och binderier samt skyltning och vad man ville fronta i butiken, och möjligheter att planera dagen som jag ville eftersom jag nästan alltid var själv i butiken så det fungerade bra ändå.

 
Om jag i framtiden ska få arbetsträna igen eller praktik eller vad det nu ska vara, kanske man kan börja kisa lite på reklam och grafisk design-världen igen. Men det ligger i framtiden, inget som är aktuellt än iaf. Men man kan ju fantisera.

Flyttdag

måndag, februari 19th, 2018

Den 16 februari, dvs i fredags var det en stor dag för min syster. Då fyllde hon 30 samtidigt som vi drog det mesta i deras flyttlass. De flyttar nämligen, men som tur är tycker jag, flyttar de bara ca 20 meter. De flyttar till en lite större lägenhet. Den är fin och känns bra planerad. Själva födelsedagen ska vi fira lite senare har Janet sagt, men lite smått fick hon i form av blommor och presenter.

Miranda var med och charmade alla som vanligt, kollade så morfar använde skiftnyckeln rätt, och hade glasstillverkning (mestadels päronglass) med mormor och tallriks-tittut med moster. Sen blev det sedvanlig flytt-pizza.

flytt

söndag, februari 18th, 2018

Hej vänner

Just nu har jag lite av en sånn där svår period igen. Jag kommer inte gå in så djupt på några detaljer pga även om det är bra att skriva av sig så orkar jag inte det just nu.
Några av er vet redan att det inte gick längre med Hans.
Ett av det bästa med Hans är att han kunnat bjuda på sig själv och gjort sig lustig och kunnat få mig och skratta trots att jag kanske har ont och är sängliggandes. Han är i grunden en snäll och omtänksam kille, och vi har upplevt mycket roligt tillsammans. Han har inte haft det lätt själv i sitt liv och under sin uppväxt och jag har verkligen försökt hjälpa honom, ta hänsyn och vara ett stöd och prata. Ibland har det varit jättebra och vi har gjort framsteg, men ibland/allt oftare kommer denna argheten fram, och han blir oresonlig. Då känns framstegen avlägsna. Jag säger inte att jag själv är den lättaste att leva med, men jag kan iaf känna att i denna relation med Hans har jag gjort mitt yttersta och mer än så för att det ska funka. Men tyvärr så har det inte räckt.

Untitled-1

Jag vet att många stannar i relationer även om man inte mår så bra i dem, därför att alternativet kan verka ännu sämre. Ensamhet. Det skrämmer många!

Iaf har jag försökt nu som ni har sett under Januari månad att aktivera mig till max, varit ute mycket på olika närliggande naturreservat och åkt skidor med världens bästa Bender som sällskap. Jag gjorde för mycket och fick litet bakslag med ökade smärtor och trötthet. Har nu fått öka min medicinering igen (Gabapentin) och orkar inte göra lika mycket längre. Det är såklart väldigt nedslående i sig, för det var ju inte mycket jag gjorde. Små korta turer på nära avstånd. Skidsvängarna var också väääldigt korta men såklart mer fysiskt krävande men gav mig också en hel del glädje. Att gå i skog och mark och det har ju varit riktigt vackra vinterlandskap emellanåt som man blir helt fascinerad över är ju något som gett mycket plus på “lust-kontot” eller vad man ska kalla det? Energi skulle jag sagt innan, men det är inte helt sant för det tar mycket energi också att komma ut så även om det är värt det oftast så är det inte energin som går på plus alltid, men lusten, kanske ska man kalla det livslust? Om man aldrig gör något, träffar någon eller kommer ut, så går ju lusten i en rätt brant båge nedåt kan ni nog föreställa er.

4

En annan sak som jag bara kommer nämna väldigt kort men som också är en stor del, är att de flesta i min omgivning har svårt att förstå (hur det är för) mig. Såklart, inte lätt att förstå.
Mitt liv är så annorlunda mot många andras. I mångas liv, och inte minst mina vänner kring min ålder, är det familjeliv som gäller nu och vardagsstressen är maxad. Många har jobb, karriär, en partner och barn, kanske husdjur och dessa fyller upp kalendern till spricknivå. Så är det inte för mig. Min kalender är slående tom, skulle kunna fylla den med medicinering, eller antal vilande timmar per dag, men annars är det väldigt tomt.
Jag vet att det för de flesta skapar en stress och känsla av att tiden inte räcker till med späckfulla scheman, vardagsmåsten och familjeliv. Men det skapar samtidigt en känsla av meningsfullhet.

Så utan att fördjupa mig nu mer i denna svarta dal som jag befinner mig i kan jag komma till ljuspunkten i mitt liv. Ni har hört det förr. Det är Bender.
Min älskade hund, som just nu släppt en fis bredvid mig när jag sitter vid datorn. Han är mitt allt och den som får mig att känna kärlek och känna att jag betyder något ändå! Bender gör mig glad!

6

Uvaberget

lördag, januari 27th, 2018

Hej vänner

Har inte riktigt kommit över min surhet över att all snön är borttöad. DET SOM VAR SÅ FINT!
Idag var jag en sväng i Tenhult på Uvabergets naturreservat. Ett ställe jag varit på två gånger tidigare så det är iaf ganska nytt för mig. Utsikten har jag fotograferat från förut, men denna gången gick jag åt andra hållet mot vad jag brukar gå. Det var inte så lovande till en början då man gick längs med bilvägen fast 10-20 meter in i skogen. Men sen väl nere från höjden kunde man gå ner en bit från vägen ner mot sjön, där var det värsta urskogen och lite träskmark som va halvfrusen så det gick ändå skapligt att gå på. Det var rätt fint ändå tycker jag! Bender älskade att trava i leran, och han har fått bada sen idag också. Bender, min stora kärlek, han är så rolig för han vet när jag tar kort på honom, då har han liksom en “fotomin” som ofta är lite drömsk eller filosofisk tycker jag. Som när han kollar ut över utsikten. Underbara vovve!1

2

3

4

5

6

7

8

Kyrkbyn

tisdag, januari 23rd, 2018

Hej

Här kommer utlovade bilder från i söndags, när jag var hos pappa S och Nina och vi gick en promenad. Jag hade likt dagen innan velat kolla upp ett ställe man mindes från sin barndom (som Gravsjön) att vi gått här när man var liten; ett gammalt nedlagt vattenverk. Jag kommer inte ens ihåg vad stället hette, trots att jag frågade pappa S flera gånger. Nått på M… ? – Sivan du vet kanske? Iaf jättefint i naturen med bitande kallt väder att gå i, men så härligt att få lite solglimtar! Solen stod väldigt lågt, det var väl vid 15 -16 tiden när solen är på väg att ge upp för dagen, så då blir det långa skuggor och ibland effektfullt ljus. Tyvärr syntes solen inte alls till kring vattenverket, där hade solen lämnat för dagen när vi kom dit, annars hade det kunnat bli än snyggare bilder i vattnet! Vi började på tomten med fyra (ett blygt) får…

 

16

 

19

11

 

10

 

15

 

17

 

12

 

13

MSOK 2

söndag, januari 21st, 2018

Med risk för att bli enformig med skidor, snö och Bender-bilder kan jag nu berätta att jag har haft en bra skidåkar-helg i Mullsjö som idag söndag avslutades med en promenad i Habo kyrkby. Har självklart tagit ut mig mer än jag borde, men klart värt med så fina vinterlandskap som ju inte är till vanligheterna precis. Då vill man ta tillvara varje sekund utomhus.
Har haft med kameran och fotat en del. Nedan lite bilder från i Lördags från MSOK i Mullsjö sen vid en sjö som heter Gravsjön (Spooky name I know) som jag badade i som barn och var senast vid troligtvis 1985. Well den var rätt mycket mindre än jag mindes den, trots att vitt är en färg som förstorar och sjön var vackert snötäckt, blev jag förvånad över hur liten den va jämfört med min minnesbild. Fint var det iaf.
Bilder från idag söndag då jag tog mycket bilder (solen lös!) kommer nog imorgon eller tisdag. Nu måste jag vårda en värkande kropp med vila och värme-elfilt. Är glad för att jag kunnat åka såhär mycket skidor. Även om det max är 2 km per tillfälle så blir det ju nu snart en mil totalt jag åkt denna säsong! Så väldigt bra 😀

3

2

7

Sen lite från lilla sjön Gravsjö där jag och Bender var en kortis (och där jag för övrigt fick trixa lite då jag körde lite fast i snön på de oplogade skogsvägarna.

6

1 5

 

MSOK

lördag, januari 20th, 2018

Hej mitt vinterland!

Nu är det sååå fint. Jag har varit två gånger i år och åkt skidor och totalt tre gånger under denna vinter har jag åkt. Första gången var innan jul uppe på IKHPstugan i Huskvarna ((ett av) mina absolut vanligaste utflyktsmål) men då gick det jättedåligt för det var ju verkligen ingen valla alls, så skidorna var superhala, bakhala och hala åt alla håll. Shit vad jag ramlade och slog mig. Som ni vet, inte lämpligt för endo-smärtutsatt-stötkänslig–kropp. Samtidigt såg jag en tjej med långt hår i hästasvans skida förbi i supersnygg och elegant självklar skidstil. Jag blev imponerad, men sur (avis). Haha.
MEN
Som ni redan läst i mitt förra inlägg så fick jag tips och kunde valla skidorna och sen dess har det blivit mycket bättre och skidåkningen blir lite lite snyggare. Men den tjejen jag såg i Huskvarna, så snyggt är jag miltals långt ifrån. Fast lite lik med håret, hihi.

Så nu när det är minusgrader ute och har dessutom kommit lite lite mer snö sen sist så har jag åkt skidor. Jag har åkt i Mullsjö. MSOK. Och jag ska åka där nu i helgen igen en sväng är iaf min tanke. Fint – förvisso knappt spårat alls men till skillnad från både IKHP och Hallby så är det inte mycket folk alls. Knappt nån faktiskt vilket gjorde att jag kunde ha med mig Bender lösspringande. Helt fantastiskt tyckte jag och Bender! Nåja, lär va fler nu när det är helg än när jag åkte sist, och vid det tillfälle då för övrigt bilderna nedan är tagna nämligen i onsdags. Vi får se!

1

2

3

5

Vallat

söndag, januari 14th, 2018

Idag lyckades jag med lite tips från min vän Åsas man Peter, klura ut hur man gör för att få ur skidvalla ur sin förpackning, och därigenom valla mina skidor. Det kan tyckas en självklarhet för vissa (tex skidvana personer). Men jag känner ärligt talat inte en endaste själ som åker längdskidor. Ingen. Det var bara via Johan och hans mamma egentligen som jag har lärt mig det lilla jag kan om skidor inklusive hur härligt det är när det går bra. Dessutom en av mycket få aktiviteter som går ok att utföra trots svår endometrios eftersom längdskidåkning oftast inte innebär så mycket stötar och ryck (förutom när man ramlar). En mjuk och följsam sport som dessutom går bra att kombinera med intresse för naturupplevelser och naturfotografering. Nåja det sistnämnda kan i vissa fall irritera andra mer sportsligt intresserade längdskidåkare but hey their loss! Hehe.

Woooaaaw vilket fint träd **stannar mitt i spåret och börjar fippla med kameran*** 😂 Nej skämta bara, så illa är det inte 😇 (eller?)

Nej iallafall. Nu när jag kunde äntligen valla mina skidor för första gången på alltför länge så ville jag ju testa att åka också så det blev två varv i Hallby i konstsnöspåret. Hoppas nu på lite mer snö❄⛷✌

1515888694342

Erhhrmm, att jag inte klivit ur spåret för denna bild beror på att jag försäkrat mig om attjag inte har någon bakom mig …. just då. 😇😆⛷✌
(mer…)

Katarina

onsdag, januari 10th, 2018

Idag fyller en av mina bästa vänner år. Men jag tror inte ens att hon har denna adressen hit till bloggen, men jag vill skriva lite ändå.
Gjorde denna bild till henne och la upp på hennes Facebook-sida. (Mam – känn igen Ranunklen) 😉

Katarina
Jag känner från början Katarina via Jo-ing. Hans goda vän Olov träffade Katarina och kärlek uppstod – efter det att jag och Johan hade varit ihop i några år. Jag och Katarina har två olika minnen av våra första tydliga minnen av varann. Hennes är, att hon Olov, Johan och några andra vänner satt vid bordet i Muskö och jag skulle komma till Muskö via tåg till Sthlm, sen pendeltåg till Ösmo, sen buss till Muskö och Johan skulle hämta mig med bil vid närmsta hållplatsen. Jag jobbade på SJ och hade jobbat och tror jag hade uniformen på mig, iallfall delar av den (typ pennkjolen som jag älskade, men hade Hello-kitty raggisar så va nog nån blandning). Katarinas första minne är iallafall att när Johan åkte och skulle hämta mig så viskade hennes Olov till henne att “snart ska du märka hur hela stämningen i rummet förändras och blir gladare och varmare“. “Och så var det verkligen” brukar hon säga när hon berättar om det. Mycket mer glädje och skratt och kärleksfullhet. **lip**
Själv kommer jag ihåg att jag gillade henne direkt men kände mig rätt seg efter galet lång resa. Men kommer ihåg att vi hade likadana Hello-Kitty raggisar! <3

KBJ2008Bilden är från Muskö 2008 (Bender liten valp)

Mitt första tydliga minne av Katarina måste varit lite senare (vi träffades ju inte så ofta då eftersom de bodde i Sthlm och vi i Göteborg) och då var det högsommar och ett ganska stort gäng hade (på mitt initiativ) hyrt kajaker på Marsstrand. Vi skulle paddla havskajak och ha picknick på en klippa. När jag och Johan kom till den klippan där de andra gått iland så kom inte jag av min kajak sålätt och säkert hade jag kamera och packning så va väl orolig att trilla i. Johan hade hoppat iland och tänkte inte på mig just då men då kom Katarina ner till mig och hjälpte mig på ett snällt sätt, utan att jag behövde känna mig dum, vilket man annars lätt gör i en sånn situation. Då kommer jag ihåg att jag tänkte att hon var äkta. Trots att hon var en sånn snygg och framåt tjej – så var hon dessutom äkta. Det är ju inte helt vanligt.

Katarina är en vän som bryr sig på riktigt, är omtänksam och snäll. Dessutom är hon lik mig vad gäller kreativitet, lite rörig hjärna och att man har mycket kärlek att ge till sina nära och kära. Olikheter har vi så klart också. En tydlig sådan visade sig när vi gick på en keramikkurs i skulptur tillsammans i Stockholm och vi skulle forma en människa, närmare bestämt en naken man. Hon höll på forever med bara mannens ena fot, medan jag gjorde slarviga stora drag och kände mig klar med hela skulpturen långt innan hon ens fått till “fot-formen”. Dessutom hade jag inte hållit mig speciellt mycket till verkligheten, utan gjort en skulptur mer så som jag ville att den skulle se ut, medan hon jämförde detaljer på fotens blodådror, haha.

Nuförtiden träffas vi ju sällan, hon och Olov har två små underbara barn, och både hon och Olov har sina karriärer, och vi har fortfarande en rejäl geografisk distans emellan oss. Men de var ju och hälsade på mig i våras och det var underbart, trots att jag hade mycket endo-problem och inte kunde vara så aktiv som jag ville. Men det äkta är att man känner att det är helt ok ändå!

Katarina1

Dagens lärdom
Försökt lära mig lite om "Kulturell appropriering" Det betyder någonting i stil med att en person eller ett företag som tillhör en kultur av hög status anammar någonting från en kultur av lägre status. Högst status har ju vår kultur här i västvärlden. Så ett exempel på kulturell appropriering skulle kunna vara när en vit person av västerländsk kultur och utseende har dreadlocks, som ju är av afro/jamaicanskt ursprung vars kultur har lägre status. Samma sak med företag som säljer tex maskeraddräkter bla och förlöjligar eller förenklar en kultur och bygger fördomar och i förlängningen rasism. Men det finns många olika åsikter i frågan och inte minst vad gäller vad som är ok och inte ok. Men läste i bloggen "vardagsrasismen" (kan inte länka här men googla så hittar ni) en ganska bra sammanfattning om hur man kan undvika "KA" "En tumregel är helt enkelt att vara försiktig med att använda kulturella attribut en ser att personer från kulturen inte själva kan använda utan att möta fördomar och rasism. Kan inte de använda sina egna kulturella attribut bör nog inte du göra det heller." Intressant och man bör lära sig mer om detta!
Webbshop
Min och mammas blogg- och webbshop för lantlig romantisk inredning!